Vad ska vi äta?
Detta är en ständig fråga.
7 dagar i veckan - året om.
För mig går det oftast bra, p g a mitt intresse för matlagning och dels p g a att det faktiskt är mitt jobb.
Att bestämma vad som ska lagas och ätas.
Men ibland tar det stopp.
Jag kan tänka att:
Nej, det här hade vi nyligen. Nej, det här gillar inte alla. Nej, det passar inte... o s v.
*
Ofta letar jag bland kokböcker på loppisar och second hand och jag har numera en bra fylld bokhylla.
Dessutom finns ju Nätet. En i sanning helt outsinlig källa av inspiration, recept, bilder och tips.
*
Men ibland räcker det ändå inte.
Och jag lägger ner rätt mycket tid på att leta inspiration och recept.
Idag tittade jag i en pärm som jag fyllt på sedan 1995-96 nånting.
Alla dessa små häften! De här är allihop från Arla och Arlaköket.
Man kan ju se hur jag bläddrat och skrivit minneslappar för att lätt kunna se de godaste.
Har lagat mycket ur dem. De är verkligen goda.
Och - tänker jag: hur många har jag inte kvar!?
Så nu ska jag helt sonika börja från början och med variationer av och korv fisk och färs
laga mig igenom högen...
(Såklart blir det ju inte "alla" recept eftersom en del faller bort p g a smakriktningar,
men oj så mycket jag har framför mig!)
*
Som avslutning vill jag bjuda på ett av de godast laxrecept jag vet.
Det här är en ständigt återkommande favorit.
Ur detta nummer från våren 1999. Lilla lappen längst upp till vänster
säger "Saffranslax", fast rätt namn är "Grillad lax med citronglaze"
En laxrätt både att förgylla vardagen med och bjuda till fest!
*
Och nästa tisdag är det Stickcafé igen!
Kvinnan i rummet
Jag läser en hel del. Den som klickar på "Böcker" kan få sig några boktips till livs.
Eftersom jag är intresserad av det mesta kan jag plöja igenom vitt skilda genrer.
Bara det finns en intressant baksidestext OCH intressant inledning av boken.
Kommer inte ihåg om jag berättat det här förut, men förra sommaren skulle jag pröva lyssna på ljudbok.
Tänkte att det blir två flugor i en smäll: lyssna och handarbeta (t ex ute i solen) samtidigt.
Pyttsan!
Ljudboken var Jo Nesbös "Huvudjägarna" uppläst av Jonas Malmsjö.
Boken var bra och spännande och jag kom ideligen på mig själv:
stillasittande med händerna i knät och tittande på CDspelaren och bara lyssnade...
Allt för att inget missa.
*
För mig har det varit en övningssak, men så kanske det är för fler?
*
Kan nu meddela att jag övat klart och numera kan lyssna och handarbeta SAMIDIGT!
*
Har så många gånger hört talas om Jussi, men aldrig läst något av honom.
Den här boken var makaber och riktigt nagelbitarspännade!
I vissa stunder dessutom rolig.
(Tack och lov, tycker jag så man klarade av det spännande till slutet)
Handling: Carl Mörck har precis kommit tillbaka efter en konvalescens som dödade en poliskollega och förlamade en annan. Med samarbetssvårigheter blir han satt i en källarlokal och chef över en ny avdelning, kallad Q. Han är ende man på den... Småningom får han en assistent, som visar sig kunna
mer än koka kaffe. Carls uppdrag är att gå igenom cold cases
som inte fått avslut, en sista gång före arkivering.
Samtidigt:
I ett slutet rum, utan möbler eller fönster sitter en kvinna.
Hon får mat och rent vatten i hinkar en gång om dagen,
men hon sitter i mörker...
*
Rekommenderar å det varmaste, bok eller CD spelar ingen roll.
Uppläsare här är Stefan Sauk och det gör han med den äran.
Många superlativer här.
Jajamensan!
Nu ska jag snart börja på nästa i serien om Avdelning Q: Fasanjägarna.
Nya kontakter
Oftast läser jag deckare och thrillers.
Ibland är det bara så skönt att bryta av med något lättare.
En bok som man kan bli glad av eller inte behöver fundera så mycket över.
Sophie Kinsella har skrivit en hel serie som heter "En shopaholic...".
De är lättsamma och roliga och jag har läst dem allihop.
Den här är fristående med andra huvudpersoner.
*
*
Poppy ska gifta sig och har haft en slags möhippa på ett hotell veckan före sitt bröllop.
Hennes fantastiska och dyra släktförlovningsring har försvunnit...
Tyvärr blir hon bestulen på sin mobil och kan inte bli nådd när och om ringen hittas.
*
Tack och lov hittar hon en bortslängd mobil i en papperkorg på hotellet, som hon genast börjar använda.
Den mobilen visar sig ha tillhört en sekreterare som sagt upp sig
med omedelbar verkan.
Genom att lova att vidarebefordra allt inkommande får hon behålla mobilen en vecka.
*
Så följer en intensiv vecka av ringletande och döljande för blivande svärföräldrar,
bröllopsplanerande och andra förvecklingar.
*
Betyg:
rolig och lättläst
med ett driv i eftersom man vill veta hur det går!
Davidsstjärnor
Nu har jag sträckläst den femte boken av Kristina Ohlsson.
Den här var boken före.
Davidsstjärnor är alltså den senaste i raden.
Fredrika Bergman och Alex Recht är som tidigare de som ska lösa FALLET.
Förutom att man får dela delas privatliv är denna gång morden på en förskollärarinna
och två försvunna 10åriga pojkar som är inledning på en mycket intensiv och dramatisk vecka.
Stockholm är platsen allt utspelar sig på, men alldeles för många ledtrådar går till Israel,
för att kunna ignoreras.
Eden Lundell som dök upp i förra boken har precis som jag trodde fått ett större utrymme i denna.
*
I Paradisoffer tyckte jag att boken var mest spännande i slutet, men den här är det rakt igenom.
Det är många ledtrådar för Fredrika och Alex att följa, vilket ger många vändningar...
*
Kristina Ohlsson har arbetat på Försvarshögskolan och hos SÄPO som analytiker
så visst verkar hon ha insyn...
*
Återigen har hon alltså skrivit en rasande spännande och intressant bok,
som jag gärna rekommenderar!
Där ingen har gått
Edie Kiglatuk. Det är ett namn att lägga på minnet.
En spänningsroman som handlar om ovan nämnda halvinuit.
Hon är en säregen och mycket envis kvinna som försörjer sig som deltidslärare och vildmarksguide.
Hon börjar nysta i några konstiga dödsfall som avskrivits som olyckor och självmord, men känner på sig att det är mer än så...
Med sin envishet, kunskap om överlevnad på vidderna och sinne för detaljer påminner hon mig ibland
om en kvinnlig Sherlock Holmes.
Boken är verkligen spännande!
Den finns som ljudbok oxå.
Det är ju en, för de flesta av oss, okänd miljö; vildmarken i Arktis. Som läsare följer man Edie, både med skoter, men helst med hundspann och jag lär mig många saker om detta kalla liv.
T ex hur hundarna ska vara hungriga för att dra bättre, att man kastar ut ett ankare när man har stannat.
Kosten är helt befriad från frukt och grönsaker ;-),
det är sälblodssoppa, torkade valrosstarmar och extremt sött té för hela pengen.
Man får sig en liten historielektion om inuiterna. Naturen, den vita, karga miljön beskrivs målande
och jag undrar nyfiket hur en filmatisering skulle bli av denna deckarhistoria.
Jag skulle gärna vilja se!
*
Författaren har själv bott i Arktis och skrivit ett antal facklitterära böcker därifrån.
*
Nu väntar jag på fortsättningen!
Blackout
Susannah är en ung journalist. Hon bor i New York och är glad och utåtriktad och bra på sitt jobb.
Plötsligt börjar hon bli paranoid; hon misstror sin pojkvän och sina vänner.
Hon rensar och slänger bland sånt hon egentligen sparar på som är viktigt för henne...
En kväll får hon ett stort epileptiskt anfall och blir inlagd på sjukhus.
Eftersom hon snabbt blir sämre, både fysiskt och psykiskt görs alla tänkbara tester.
Läkarna står handfallna. Hon blir ett "Dr Housefall" på riktigt.
Räddningen kommer efter en hjärnbiopsi.
*
Denna bok är skriven av Susannah själv med hjälp av anteckningar och filmer från sjukhuset.
Hon har gjort intervjuer med alla som hon kom i kontakt med under sin sjukdomstid.
Hon har nämligen inga egna minnen från den dryga månaden när hon var som sjukast...
*
Jag har precis sträckläst den
och rekommenderar den varmt!
Ytterligare ett exempel på att verkligheten kan överträffa dikten.
Ytterligare ett exempel på att verkligheten kan överträffa dikten.
Oerhört spännande!
Vett och etikett
Man kan tycka att människorna förr i tiden var trångsynta och ovetande. Jorden var platt o s v.
De tänkte och agerade utifrån det de hade kunskap om - för sin tid.
Den här fantastiska lilla boken räddades från ett bittert öde på sortergården av vaktmästaren på jobbet.
Vilken tur att han är en man med sinne för detaljer!
*
Hemmets Uppslagsbok, fjärde bandet.
*
Detta är inledande kapitlet och det stämmer ju än idag:
1) TAKT: är en instinktiv känsla för det passande.
och fortsätter med:
2) Den goda TONEN kan inläras.
*
Nu har jag bara skummat igenom den, men jag ska absolut läsa den från pärm till pärm.
Med kapitel som
* Förmågan att vinna och bevara andras hemligheter
* Giv också andra tillfälle att lysa!
* Umgänget i städer och på landet
känner jag att jag i fortsättningen kan vara trygg i mitt umgänge.
*
I kapitlet "Umgänget med personer av olika lynne och böjelser" kan jag läsa att "umgänget
med en självisk människa är i hög grad stötande för ett känsligt sinne, eftersom
den själviske endast hyser intresse för sig själv och bara intresserar sig för andra
i den mån de kunna vara honom till nytta."
"Blygsamheten är däremot en av de mest älskvärda egenskaperna...
som den är en tämligen sällsynt dygd i våra dagar."
Häpp! Det kunde sagt av vem som helst när som helst i vår tid!
*
Denna skrift trycktes 1929 och är därför ursäktad de kapitel som handlar om kvinnans
göranden och låtanden utanför hemmet...
*
Kanske jag får anledning återkomma när jag läst den?
Polis
Den här är en riktig nagelbitare! Hela högertummen gick åt!
Jag har läst Jo Nesbös hela serie om Harry Hole, och jag har gillat varenda sida.
Detta var dock en riktig thriller. En tegelsten på 600 sidor!
Det var den Trettonhelgen!
Var och en som läst om Harry Hole och gillat det, vet precis vad jag pratar om.
*
Handlingen denna gång är att poliser i Oslos omnejd mördas.
På samma plats och på samma sätt som fall de själva misslyckats lösa...
Harry har dragit sig tillbaka som aktiv polis och undervisar istället blivande poliser.
Där håller han på att råka illa ut...
*
Men han blir "såklart" indragen i POLISmorden.
*
Nu har jag väl inte sagt för mycket?
Men tillräckligt för att skapa intresse?
Nytt år!
Sedan jag fick min första dagbok när jag var omkring 8-9 år,
har jag mer eller mindre skrivit varje dag.
Tror att det var någon paus nånstans i högstadiet på nån månad eller så, men annars har jag flitigt
präntat ner mer eller mindre läsbara rader.
Ibland undrar jag varför.
Ibland förstår jag varför.
*
Nu är det ett nytt år med 365 oskrivna blad och dagar!
Märkligt att det är så spännande varje nyår!
Märkligt att det är så spännande varje nyår!
*
Detta år hoppas jag blir speciellt:
(Tyvärr gör inte bilden helt rättvisa åt den tygklädda boken.)
Hur ska det kunna bli annat när jag har en almanacka
i allra bästa och finaste favoritfärgen!? :-)
Enders game - Enders spel
När jag såg att boken snart skulle ha premiär på bio, skyndade jag mig att läsa den.
Jag som inte brukar läsa sci-fiböcker.
*
Handling:
en framtid där människor stridit mot andra, utomjordiska varelser.
Nu behövs någon som kan möta de nya hoten.
Andrew är en liten pojke. Ender är hans egna smeknamn på sig själv,
växer upp under strikta förhållanden, i olika krigsskolor,
där han ständigt prövas för att se hur långt han kan gå... Är han t o m den nye ledaren alla väntat på?
Den nye ledaren som så väl behövs?
Han är klok, intelligent, snabbtänkt, analytisk, stark - och mogen trots sin ringa ålder.
*
Ender är den yngste i en syskonskara av tre.
De båda äldre syskonen hade prövats före honom, men inte passerat godkänt.
Brodern; alltför grym. Systern; för snäll och empatisk.
Men även de kan ...
*
Vad tycker jag?
Gillade boken mycket. Målande beskrivningar i både personporträtt och av miljöer.
Spännande!
Intressant när man tänker att boken faktiskt är så "gammal" som från 1980-talet.
Först nu har den alltså filmatiserats.
*
Jag är ju förstås nyfiken på hur den är som film.
Risken är att jag blir besviken, eftersom böcker som filmatiserats tenderar att tappa viktiga detaljer
i både handling och annat...
Kan jag se den?!
Nån som vet?
Snuskburk och militärmat på Fars Dag
Dagens Fäder (de flesta i alla fall) har gjort lumpen a k a militärtjänstgöringen.
Kommande generationer unga män kommer inte göra den.
Utöver att kräla i lera och skjuta, resa tält och ha eldvakt så skulle de ju äta oxå.
Sonen har ett stort intresse för historia runt 2:a världskriget, soldater och deras materiel
typ pansarvagnar och annat.
När han lånade böcker om dylikt hittade jag den här:
Jag fick mig både ett och annat gott skratt!
Kolla bara bilden! (Inuti boken håller han en cigg också...)
Kolla bara bilden! (Inuti boken håller han en cigg också...)
Konservburkar i plåt användes av brittiska armén och flottan från 1813.
*
Konservöppnaren uppfanns dock inte förrän 1855...
*
Ärtsoppan har alltid varit en populär maträtt,
men så här stora grytor har inte jag.
*
Undrar vilken diet man förhåller sig till med den här matsedeln?
Man får hoppas att Kronans Gossar höll sig mätta och belåtna och kunde hålla Den Lede Fi på avstånd.
(Mellan 1813-55 öppnades konserverna med hammare och mejsel, eller bajonetten!)
Goda nötter
När jag läste igenom den här boken slog det mig
att man i princip inte skulle hinna äta onyttigt om man åt detta
(och annat man vet är bra som inte finns med här).
*
I boken kan jag läsa om frukter, bär, grönsaker, feta fiskar som alla är bra på sina vis.
Själv äter jag det mesta men att se sånt här är bra som påminnelse att ibland vidga sina vyer
när man handlar hem och lagar till sin mat. Trots att jag håller på med mat hela dagarna behövs det.
En hel del har jag ju redan hemma som jag äter av :-)
Hasselnötter: stora mängder av antioxidanten E-vitamin, vitaminen B6, järn, kalcium och mycket protein
Tranbär: C-vitamin, naturliga antibakteriella egenskaper i samband med urinvägsinfektioner
Pumpafrön: högre järnvärde än i andra frön, selen, zink, protein, omega 3 och 6, m.m.
Mandel: rik på zink, en av de främsta källorna till E-vitamin, kalcium, järn, magnesium, vitaminerna B2 och B5
Solrosfrön: magnesium, zink, rik på E-vitamin, flera B-vitaminer, koppar m.m.
*
Paranötter måste jag köpa hem. Bl a står det att: paranötens seleninnehåll gör den till en av de allra mest näringsrika nötterna. Mineraler, vitaminerna B och E, fibrer och proteiner.
*
Inser att min egen müsli är helt ok. Dags att göra den igen.
Jag skriver mer om andra godsaker ur denna bok en annan dag.
Tät thriller
När jag började läsa kändes det som om den var alldeles för brutal, i mening blod och våld.
Tänkte att jag ger den en chans - och sen var jag fast.
Torsdag-fredag har tillbringats i vilande ställning. Läsande.
"Säg inte ett ord" handlar om psykiatern Nathan Conrad. Han blir ombedd att få en mordåtalad, schizofren kvinna att tala, eftersom hon har slutit sig och är nästan katatonisk.
En lördag morgon vaknar Nathan och hans fru Agatha, men deras dotter är borta.
Nathan får ett uppdrag via telefon.
Om han inte löser det inom angiven tid kommer de aldrig få se dottern igen.
*
Lättläst. Mycket spännande.
Nej, det är inte bara spänning.
Ja, det är blod och ond bråd död oxå.
Glass-säsongen slut?
Om vädret håller i sig håller väl årets glass-säsong lite till?
Jag har ju gjort osedvanligt mycket egen glass i år.
Det mesta har varit gott, men Sonen och jag har provat mindre lyckade varianter oxå...
Bland annat blev en sorbet mer som en marängsmet.
Nog om det.
Här är en glassentrepenör, vars glass jag ätit av en gång. Den smaken var ok.
När jag nyss läste hennes bok om sin resa blev jag glad och inspirerad
över hennes tålamod.
Att prova och prova igen för bästa smak och konsistens.
*
Så jag fortsätter hemma med olika smakkombinationer.
Vi får väl se vad nästa variant är som dyker upp här?
Baka kaka - inte...
Den som följer min blogg vet hur jag brukar sjunga enkelhetens lov.
Det kan handla om få ingredienser, korta moment, snabb tillagning till exempel.
Jag lånar många, många böcker på Biblioteket (denna fantastiska inrättning!! hurra för den!).
Eftersom jag har många intresseområden kan böckerna vara deckare, romaner, biografier, kokböcker,
om stickning eller andra handarbeten...
Hittade den här snyggingen och vackra bilder är ju nästan ett nödvändigt ont
när det kommer till bakning och mat.
Det är en bok från Australien i svensk översättning.
Bilderna är jättefina och bakverken blir jag jättesugen på...
tills jag började läsa ingredienslistan.
Jag kan bara gissa att det är andra mått av typen cups och ounce i originalrecepten.
Kollade upp att 1 ounce = 1/16 Pound = 28,35 gram.
Förstår ni vartåt jag lutar?
Jag orkar inte, verkligen, orkar inte, baka enligt recept: 0,6 dl, 0,9 dl, 1,1 dl,1,8 dl, 2,9 dl, 1/4 tsk.
Bekväm? Jag?! Jajjemen!
En del udda vikter var det också, men man kan väga vad som helst.
Men att måtta med våra dl-mått!
Det blir ju rena gissningsleken...
Och jag tänker att man bara direktöversatt recepten istället för att provbaka
och göra om enligt vårt måttsystem.
*
Nej.
Jag bakar inte. Inte ur denna boken.
Tyvärr.
Liten, men stor
Den här boken är liten till formatet, men stor i sitt innehåll.
Den handlar om de japanskor som efter brevväxling med sina blivande makar åker båt över till Amerika
och sina nya liv där. Makarna har de aldrig träffat innan. De kallades postorderbrudar.
Tiden är 1920-tal och jag känner lite likhet med alla de svenska familjer som försökte pröva lyckan "over there".
Skillnaden är att sedan kom Andra Världskriget och vad det gjorde mot dessa inflyttade japaner...
Det finns ingen huvudperson. Mycket annorlunda, men ger berättelsen ett speciellt driv.
Mycket bra bok som stannar kvar.
Oerhört läsvärd!
I love Hjo
Puh!
Goa brorsfrun frågade om jag ville hänga med till Hjo idag.
Och nu har vi varit där...
Hela parken, under varenda gran står utställare och hantverkare av alla de slag.
Några lika samma, finns det också.
Glasfusingsmycketillverkare fanns det en handfull av.
Tomtar, både dessa mjuka och andra i keramik.
Halmhästar till vänster med yvig man.
Halmbockar, till höger har satt sig på bakhasorna.
Å dessa fantastiska klot! Hon hade även gjort fåglar i denna mosaik.
Allt lika snyggt och välgjort.
Allt lika snyggt och välgjort.
Ringar som fyllde hela handryggen!
Många som hade även gjort smycken av gamla silverbestick.
Dalkullan som gjorde grejer av människohår fanns det bara en av.
Brudkronor och stringtrosa.
Jag uppskattar skickligheten och kunnandet, men tycker att det är lite - läskigt -
Jag uppskattar skickligheten och kunnandet, men tycker att det är lite - läskigt -
att det är gjort av hår...
*
Köpte jag nåt då?!
Dessa origamikuvert till presenter, små örhängen...
...trådbollar i metall...
... och några böcker (ej på marknaden utan i en bokhandel).
*
*
Hade en toppenfint och hoppas att C hade det lika gott idag som jag!
*
Mässan håller på t o m söndag om du är sugen.
Ja visst ja: 80-talet ringde till en utställare och ville ha sina trätulpaner tillbaka!
Pythians anvisningar
Den tredje delen av herrarna Eriksson &Axlander-Sundquist om Victoria Bergman är nu utläst...
Bara att se omslaget får det att krypa i mig!
Framsidan fick alltid ligga nedåtvänd...
De två föregående omslagen i trilogin har samma obehagliga tema: Hungerelden och Kråkflickan
Pythians anvisningar kommer från en slags sekt som visar sig ha samröre med morden...
Psykologen Sofia börjar må bättre och kan även hjälpa Jeanette i hennes polisarbete.
Psykologen Sofia börjar må bättre och kan även hjälpa Jeanette i hennes polisarbete.
Svårt att skriva mer om själva handlingen utan att avslöja för mycket.
Författarna knyter dock ihop spänningssäcken ordentligt till slut!
Passa på att klämma alla böckerna under semestern!
Paradisoffer
Kristina Ohlsson är en författare som skriver med ett driv i texten att man SÅ gärna,
SÅ fort som möjligt vill veta hur det går!
Tidigare böcker har samma huvudpersoner, men jag tror att Eden Lundell som ny i persongalleriet
återkommer framöver...
Boken handlar om ett kapat SASplan mellan Sverige och USA. Svensk och amerikansk polis och underrättelsetjänst har kontinuerlig kontakt. På grund av försiktighetsåtgärder efter 11:e september
vill amerikanerna skjuta ner planet så fort det kommer in i amerikanskt luftrum...
Trots att planet är fullt av oskyldiga, ovetande passagerare...
Den här var oooolidligt spännande, mest hela tiden, men framförallt de sista 70 sidorna...
Ojojoj!
Rekommenderas!
Monster
Skrev nyligen om en bok av en som flytt från Nordkorea.
Dessa författare har beskrivit om en veckolång resa som turister i Nordkorea.
En i sanning mycket märklig resa får jag säga.
Under ständigt överinseende av guider som ser till ett turistgruppen håller sig nära och inte under några omständigheter går eller åker nånstans på egen hand.
Platser de åker till visar ett mycket tillrättalagt samhälle, på alla vis.
Svårt för en västerlänning att förstå hur annorlunda det ändå är där...
Intressant!
