Att våga
Vi har väl alla något vi är rädda för. Rädda för att göra, eller att se.
Vi har haft teambuildningkickoff med jobbet, på en lägergård utanför stan.
Det innebar flera samarbetsövningar,
både rent praktiska och kommunikativa.
Verkligen jätteroligt hela vägen!
Och så...
SVÄNGEN:
Tänk dig en liggande gammal höräfsa.
Fast själva skaftet är en telefonstolpe och längst bort en liten plattform att stå på.
När du väl kommit dit.
I den änden du startar hänger dina kollegor på brädan, de röda kryssen, så inte stolpen rör sig.
Det blåa krysset är vår ledare, som håller i selen man säkrats upp med.
Det lilla bruna krysset är en koskälla att klinga i,
eftersom kollegorna vrider hela härligheten ett kvarts varv i gula pilarna riktning.
När man klingat ska man ---
--- ta ett djupt andetag och HOPPA!
Det är inte sunt, när man vet att inget finns under.
10 meter högt.
Jag har inte världens höjdskräck (som en av kollegorna, men hon gjorde det ändå,
för att utmana sina rädslor).
Jag känner dock ett obehag inför höjder OCH inför saker jag inte provat på.
Visst var jag skraj. Rejält.
Men jag är glad och stolt över att ha vågat.
*
Eftersom jag inte hade fastnat på bild:
gick jag upp en gång till.
Jag sa att Storseglaren kommer aldrig tro på mig om alla finns på bild utom jag...
Kommentarer
Postat av: ullie
duktiga dej !! men fy så otäckt det såg ut.. ska på utbildning i morg hoppas slippa sånt där.
hoppas du får en fin fredag kram
Trackback
