mellanspisochsymaskin.blogg.se

Här har jag min lilla "regel" att blogga om sånt som gör mig glad, sånt som jag mår bra av. Nu kommer nåt som undantas från det.. Har precis kommit in från en skön PW. Mötte en mamma och hennes son. Hon gick fortare än vad hans ben klarade av. Det beklämmande är att hon hade smålurar i båda öronen. Detta är inte första gången jag ser sånt. Men jag tycker det är lika sorgligt varje gång. Jag vet att jag är pratglad, min son är i det avseendet mammas pojke oxå. men vad som bekymrar mig är den kontakten som alla dessa föräldrar går miste om; när det drar barnvagn, när de går med sina barn - och inte pratar med dem. Om sånt de ser, vart de är på väg, hur dagen varit, eller ska bli. Välj själv! Det kan ju inte vara så svårt... Nej, istället pratar man i telefon med någon annan, eller helt tyst lyssnar på musik. Undrar hur barn känner sig? Ensamma? Avskärmade? Uteslutna?
Vad tänker ni?