Jeansgarn
En gammal, randig knapp i vitt, rött och blått fick vara utgångspunkt för en väska. Virkad i vanligt, mercericerat bomullsgarn, dubbel garn. Det kändes lite marint, så handtaget blev ett band med små, vita ankare på.
K, en god vän, blev förtjust i den och sa: - Den vill jag ha! Den kommer passa perfekt till min marinblå kappa och röda skinnhandskar! Tror jag det!
Nu har jag ett bomullsgarn med jeanseffekt som har legat till sig, och nu tror jag det kommer bli en sådan väska, fast med långt axelband så man kan bära den diagonalt över axeln.
Vad tror ni?
(Jobbar på att lära mig en annan kamera, som enligt bruksanvisningen kan ta fantastiska foton... Jojo, men det kommer ju an på den som håller i kameran oxå...)
Många sjalar blir det...
Sjalar kan man aldrig få för många av, säger min goda vän och Göteborgssällskapet A, som är ännu snabbare i vändningarna än vad jag är. Hennes syster har ett toppenmönster på en s k gladsjal. Man kan ju säga att den är en mormorsruta på diagonalen, i kolossalformat. Under semestern virkade jag min första gladsjal av ett garn som inte finns längre, tror jag. Varianter hette Flame och Fidji om nån kommer ihåg? Bomull och lite lin.
Min är alltså av återbrukat garn.
Och nu, av Göteborgsfyndat garn, har jag påbörjat en i dimrosa Semilla grosso. 100% ull. Virknål nr 5.
Jag själv kan vara lite känslig för "stickiga ullarner", men det här är mjukt och gott.
Dessutom är den inte till mig...
Fast vem vet...? Jag kanske ändrar mig och vill behålla den.
