Inför...
Det har varit mycket på gång.
Det är därför jag inte hunnit uppdatera som jag vill göra - och brukar.
Men:
Inför jul startar jag imorgon; 1a december min julkalender.
Där kommer det handla mest om julen, men även rent vintriga saker.
*
Dessutom får ingen glömma:
jag påminner inför stickcafét som går av stapeln på tisdag.
Kl. 17-19, Huskvarna bibliotek.
Jag tror jag gör det lite julstämnings mysigt...
Nyfiken?
Kom, ja kom!
Alla väldigt mycket hjärtligt välkomna!
Enders game - Enders spel
När jag såg att boken snart skulle ha premiär på bio, skyndade jag mig att läsa den.
Jag som inte brukar läsa sci-fiböcker.
*
Handling:
en framtid där människor stridit mot andra, utomjordiska varelser.
Nu behövs någon som kan möta de nya hoten.
Andrew är en liten pojke. Ender är hans egna smeknamn på sig själv,
växer upp under strikta förhållanden, i olika krigsskolor,
där han ständigt prövas för att se hur långt han kan gå... Är han t o m den nye ledaren alla väntat på?
Den nye ledaren som så väl behövs?
Han är klok, intelligent, snabbtänkt, analytisk, stark - och mogen trots sin ringa ålder.
*
Ender är den yngste i en syskonskara av tre.
De båda äldre syskonen hade prövats före honom, men inte passerat godkänt.
Brodern; alltför grym. Systern; för snäll och empatisk.
Men även de kan ...
*
Vad tycker jag?
Gillade boken mycket. Målande beskrivningar i både personporträtt och av miljöer.
Spännande!
Intressant när man tänker att boken faktiskt är så "gammal" som från 1980-talet.
Först nu har den alltså filmatiserats.
*
Jag är ju förstås nyfiken på hur den är som film.
Risken är att jag blir besviken, eftersom böcker som filmatiserats tenderar att tappa viktiga detaljer
i både handling och annat...
Kan jag se den?!
Nån som vet?
Att stava sig fram
När gåstavarna kom väckte de en del muntra reaktioner.
Jag använder mina med jämna mellanrum och kan varmt rekommendera dem.
Varför?
1) Du går snabbare eftersom stavarna hjälper dig att få upp fart = både kortare tid och högre puls
2) HELA kroppen får en genomkörare istället för bara ben när du går en vanlig promenad
3) För egen del kan jag få känningar av min lite sneda rygg om jag går långpromenad.
När jag har stavarna går jag automatiskt mer upprätt och slipper detta.
*
När du väljer längd på stavarna ska du kunna hålla armarna i 90graders vinkel.
För att slippa höja armarna för högt i "framåt-läget".
För att få rätt tryck i steget. Tryck på med armarna som vid skidåkning.
Staven ska inte längre fram än du själv är. Staven och du går samtidigt.
Sätt inte i staven långt framför dig, för då har du ingen kraft att trycka ifrån med.
*
Ibland ser man äldre människor som har långa stavar och sätter dem lite hur som helst.
Jag tänker då att de inte motionerar på samma sätt som en annan gör.
Att de kanske hade blivit sittande inomhus om de inte haft stavarna som stöd.
Så då är stavar bra i de fallen oxå!
Eller hur?!
*
Trevlig söndag!
Att våga
Vi har väl alla något vi är rädda för. Rädda för att göra, eller att se.
Vi har haft teambuildningkickoff med jobbet, på en lägergård utanför stan.
Det innebar flera samarbetsövningar,
både rent praktiska och kommunikativa.
Verkligen jätteroligt hela vägen!
Och så...
SVÄNGEN:
Tänk dig en liggande gammal höräfsa.
Fast själva skaftet är en telefonstolpe och längst bort en liten plattform att stå på.
När du väl kommit dit.
I den änden du startar hänger dina kollegor på brädan, de röda kryssen, så inte stolpen rör sig.
Det blåa krysset är vår ledare, som håller i selen man säkrats upp med.
Det lilla bruna krysset är en koskälla att klinga i,
eftersom kollegorna vrider hela härligheten ett kvarts varv i gula pilarna riktning.
När man klingat ska man ---
--- ta ett djupt andetag och HOPPA!
Det är inte sunt, när man vet att inget finns under.
10 meter högt.
Jag har inte världens höjdskräck (som en av kollegorna, men hon gjorde det ändå,
för att utmana sina rädslor).
Jag känner dock ett obehag inför höjder OCH inför saker jag inte provat på.
Visst var jag skraj. Rejält.
Men jag är glad och stolt över att ha vågat.
*
Eftersom jag inte hade fastnat på bild:
gick jag upp en gång till.
Jag sa att Storseglaren kommer aldrig tro på mig om alla finns på bild utom jag...
Tapaskvällsmat
De e mycke nu...
Av någon anledning så har årets November blivit min mest uppbokade månad i mannaminne.
Mest roliga saker tackochlov, men ändå lite för lite tid till att "bara sitta och sticka" till exempel.
Nåväl, lördagen hade bestämts att träffa goda vännen A som jag inte hunnit umgås med
på alldeles för lång tid.
Vi bestämde gemensamt tapasknytis.
Oh, my god, vad gott det blev och vad trevligt vi hade! :-)
Därför vill jag självklart dela med mig av godsakerna!
Det här hade hon gjort i förväg:
jordgubbar som passeras och blandas med jordgubbssaft och fryses in
Häll upp vitt vin (eller nåt alkoholfritt alternativ) och skeda ner lite jordgubbsfrys.
Häll upp vitt vin (eller nåt alkoholfritt alternativ) och skeda ner lite jordgubbsfrys.
Himmel så gott!
Och nu var det inte ens en varm sommarkväll.
*
Sen blandade vi friskt:
Tågordning från övre vänster och framåt, nedåt i bilden:
gröna fatet: stekt halloumi
blå form: stekta kycklingbitar
ett grönsaksfat
vit oval form: romansalladsblad fyllda med räkor liggande i sweetchilisås
fyrkantig form: tortillachips med salsa och ost
vitt ovalt fat: färska dadlar fyllda med ädelost och valnötter
+
baguette
smördegssnurror med soltorkade tomater
längst till höger: västerbottenpaj
samt:
Nu har jag inte bett A om lov att sprida receptet, men jag kan inte tänka mig att hon misstycker.
Coctailtomater läggs i en ugnsform.
Skiva lite rödlök och häll på olivolja med citron, en skvätt balsamvinäger
och en gnutta socker.
Värm på en stund i ugnen!
Hej du, så gott det var!
*
Så där satt vi och mumsade långt efter vi var mätta.
*
Det hade vem som helst annan mänska oxå gjort.
Jag lovar.
Många lappar små
Jag köper garner, knappar, tyger, band.
Lite av varje som man kan tänkas få användning för någon gång.
För det är så bra att ha hemma: när lusten faller på att göra något eller om man behöver laga.
Smålappar är oxå bra att köpa på sig, för både dekoration och lagning.
Såna räddade att antal byxknän när Sonen var yngre än de 12år han nu är.
*
*
Jag har dekorerat några väskor med lappar och tycker att det på nåt sätt blir pricken över i.
*
Därför blev det en räddningsplanka när en tryckknapp på en ficka lossnade.
Kunde inte sätta dit knappen och hade inget tyg som passade...
*
Jag är varken först eller sist med att sy lappar på kläder
men det är allt tur att man är lite samlare av diverse syattiraljer.
Eller hur?
Ostkaka
Ostkaka är ju allt som oftast himla gott. Idag är det dessutom OSTKAKANS DAG!
Den här LCHFvarianten är minst lika god som vilken som helst!
*
Om du äter LCHF serveras den förstås inte med sylt, utan färska bär och grädde.
Jättegott! (som Tina Nordström säger)
Jag kan äta både och, jag.
*
Det här använder du:
250 gr keso
50 gr philadelphiaost
2 dl grädde
3 ägg
1/2 dl sukrin (eller socker)
1 krm bittermandelolja
1/4 tsk vaniljpulver
1/2 dl mandelmjöl
mandelspån
*
Så här gör du:
Starta ugnen på 200 grader.
Häll keson i ett durkslag och låt det rinna av.
Krama ur så att så mycket som möjligt av vätskan försvinner.
Blanda ihop grädde, ägg och phila-osten till en smet.
Blanda ner de övriga ingredienserna.
Häll smeten i ugnsform och strö över mandelspån.
Grädda i ugnen ca 25 minuter eller tills färgen ser fin och god ut.
'
Som sagt: mumsgod för alla; LCHF och andra!
Vild gryta
Nu när hösten är som gråast, löven har fallit, och faktiskt är det kallare oxå. Då gillar vi att äta köttgryta, eller hur? Här är en rejäl omgång.
Bjud hem några hungriga själar eller ät upp och frys in resten...
Gryta med viltsmak ca 20 port
2 kg grytbitar
2 kg rotfrukter (dessa var frysta och färdigskurna i bra bitar)
1 msk salt
1 msk vitpeppar
40 enbär
5 köttbuljongtärningar
Ca 300 gr trattisar (mina hade varit frysta, så de åkte i med spad och allt)
1/2 dl soja
5 dl grädde
5 dl standardmjölk
Starta ugnen på 175-200 grader. Bryn köttet på stor plåt i ugn genom att ställa äggklockan på ca 5-7 min och rör om när den ringer. Gör det 3-4 ggr. Krossa enbären och fyll på med alla de kryddiga ingredienserna, blanda runt och in i ugnen igen. Sänk värmen till ca 125 grader och låt grytan puttra i ca 20 min. Rör om, smaka av och låt stå 20 min till. Grytan puttrar i köttets eget spad samt det som de frysta grönsakerna avgett.
När det börjar närma sig klart rör man ner grädde och mjölk och smakar av.
Låt allt bli ordentligt varmt.
Beroende på vilken styckningsdel du använt kanske det behövs en stunds kokning ytterligare.
Såsen med enbär smakar mums!
Snuskburk och militärmat på Fars Dag
Dagens Fäder (de flesta i alla fall) har gjort lumpen a k a militärtjänstgöringen.
Kommande generationer unga män kommer inte göra den.
Utöver att kräla i lera och skjuta, resa tält och ha eldvakt så skulle de ju äta oxå.
Sonen har ett stort intresse för historia runt 2:a världskriget, soldater och deras materiel
typ pansarvagnar och annat.
När han lånade böcker om dylikt hittade jag den här:
Jag fick mig både ett och annat gott skratt!
Kolla bara bilden! (Inuti boken håller han en cigg också...)
Kolla bara bilden! (Inuti boken håller han en cigg också...)
Konservburkar i plåt användes av brittiska armén och flottan från 1813.
*
Konservöppnaren uppfanns dock inte förrän 1855...
*
Ärtsoppan har alltid varit en populär maträtt,
men så här stora grytor har inte jag.
*
Undrar vilken diet man förhåller sig till med den här matsedeln?
Man får hoppas att Kronans Gossar höll sig mätta och belåtna och kunde hålla Den Lede Fi på avstånd.
(Mellan 1813-55 öppnades konserverna med hammare och mejsel, eller bajonetten!)
Att vara utvald
Det är då för märkligt: hur underbar den där känslan av att vara utvald är.
Likaså motsatsen när man tror sig vara, känner sig utanför.
Mycket sitter i ens egna huvud och bottnar väl i flocksdjursbeteendet att tillhöra,
samt rädslan av att vara ratad och inte duga.
Händer mig med jämna mellanrum...
*
MEN. Jag har fått post!
Och trots att detta är helt slumpmässigt och utan någon som helst
personlig eller känslomässig inblandning SÅ:
Tadaa!
Jag ska vara med å rösta!
*
Nu får jag lyssna ordentligt.
Eller hur?
Mjukaste sjalen!
Den är ju som sagt äntligen färdig, sjalen, vars garn jag köpte för ett år sedan på förra hösttrippen.
Det är det allra mjukaste, goaste garn jag stickat i nånsin!
Här syns den i olika ljus, när den var nypåbörjad.
Av någon anledning har den varit hemskt svår att fotografera så att färgerna blir
rättvisande motsvarande verkligheten.
Nu blir det mörkt så tidigt, så det blir även där svårare att få till det...
Skiftningarna i garnet har gjort den självrandande och i princip liksidig.
I princip, säger jag eftersom jag bestämde mitten lite osymmetriskt då jag gissade att den skulle bli likadan på båda sidor mitten annars. Ville jag inte. Helst inte. Om jag kunde låta bli.
Sa jag att den är mjuk o go?!
*
Ett tips innan jag slutar för denna gång:
Pärlor.
Den vänstra som stickades i allrafinastehöstfärgerna avslutades med en pärla i varje hörn.
Fortfarande lika nöjd med den avslutningen som när den gjordes.
Till den nya, som ju är skirare, tog jag mindre, helt transparenta pärlor till knytsnibbarna.
Inte så mycket för syns skull. Mer för känslan.
Att hedra våra olevande
I helgen som gick var det tända lyktor i mängd på våra kyrkogårdar.
Det är vackert, värmande och lite mindre sorgligt i dessa sken.
Sedan några år får även jag gå dit.
Men jag har oerhört svårt för de färdiga dekorationerna som säljs.
Förstår att de är tåliga i höst och kyla, men de känns så "taggiga"...
Mosshjärtan förmedlar mer rätt känsla.
Färgen på det övriga var en av mammas favoritfärger.
*
Det vänstra, lite större, placerades sedan vid graven.
Weissenhäuser Strand - avslutande delen
En resa består egentligen av tre delar: planering, med förväntan och glädjen över det som kommer.
Själva resan och allt härligt man får uppleva!
Minnena man delar med de som var med och kan njuta av hur det har varit.
*
Vi var iväg fyra dagar även denna tripp och jag längtade lite efter min egen säng
(eftersom den jag sov i hade så obarmhärtigt hård botten...).
Bilden är från bilkön i Puttgarden precis innan bilen kör på färjan för hemresan.
Stolparna mellan köerna var helt fullklistrade! Har inte sett nåt sånt förut.
Det ser lite kul ut, tycker jag.
*
Vi var en halvdag i Lübeck oxå. Trodde det skulle blivit mer, men två grabbar tröttnade rätt snart.
De hittade inget ställe med byggmodeller så de var lite besvikna.
Jag å andra sidan hittade en garnaffär, men den var ordinär och uppmuntrade inte till spontanköp alls.
*
Därmed inte sagt att jag kom hem tomhänt!
Det är lite fulgarn som är himla mjuka, som jag hoppas kunna förfärdiga sovtossor av.
Frusen som jag är vill jag gärna vara påklädd om fötterna även när jag sover.
Fina nålar att hålla maskor på, samt 2 rundstickor.
Såna stickor har jag redan, MEN ibland håller man på med flera projekt av samma tjocklek så...
Eller hur?
De kostade dessutom bara 1 Euro styck!
*
Vi tillbringade en hel del tid i bil denna resan, så jag hann sticka på den här.
Nu är vi hemma i vardagslunken igen.
Och det är helt ok!
Brinnande barn
Det finns så många tidningar med julpyssel ute i butikerna nu!
En del är fina, andra gör mig stressade.
Jakten på den perfekta julen, med tindrande baranaögon och allt hemkokt, hemlagat, hemstöpt...
Det där väljer man själv såklart.
*
Häromdagen fick dock en tidning följa med hem, för efter en snabbtitt
fanns det många goa tips och fina idéer jag kan tänka mig...
Slog mig till ro och bläddrade långsamt för att ta intryck av pysslet som passar mig.
*
Satte téet i halsen...!
En annons. Ropade till mig Storseglaren och pekade på den. Hann inget säga
eftersom han utropade: - Nej, men fy så obehagligt. Man kan väl inte bränna upp sina barn!?
Tack! Det var inte bara jag som reagerade.
Alla tänker vi olika förstås.
Men jag skulle ALDRIG tända ett ljus med fotot av min Son.
Eller nån annan heller för den delen.
Kan du föreställa dig hur först håret går upp i rök/ smälter ner, ögonen, leendet.
Nej, för makabert att ens tänka på.
Men det är ju jag.
Hur tänker du?!?
Hur tänkte Pysselfabrikanten...?
*
*
*
PS. Kollade precis med Sonen.
Han ville inte ha sitt ansikte på ett ljus.
Varför inte, frågade jag.
- Nej, men då bränner du upp mitt face!
*
Punkt.
Sticka på stickcafé åt nån annan?
Hej hej
Sedan några år lämnar jag julklappar åt behövande på ett ställe i stan.
Nu väntar jag på svar om det behovet finns även i år.
Det slog mig att kanske där behövs nåt varmt oxå.
OM behovet finns:
Vad skulle ni säga om att ta garn ur påsarna därhemma och sticka eller virka lite värmande
åt nån som behöver bli både varm och snygg när det blir kallt?
Det är två stickcafé kvar i år: nu på tisdag och första tisdagen i december.
(Och några sticktimmar hemma däremellan...)
På tisdag ses vi!
KL 17-19
KL 17-19
i Huskvarnabiblioteket
Alla välkomna!
Weissenhäuser Strand del 2
Och så började det blåsa...
Simone hette hon visst, Stormen.
Vi var i och för sig glada över att inte behöva åka färja den dagen,
men det blev inte så allvarligt omkring oss, även om det låg knäckta grenar här och var.
Egentligen gör inte bilden blåsten nån rättvisa, men vi gick faktiskt inte ner till stranden...
Vi gick in på äventyrsbadet istället.
Vi gick in på äventyrsbadet istället.
Där fanns en Saunaavdelning, mest för vuxna.
Vattenfall, banor med olika fallhöjder att åka i både med och utan badringar. Ett litet "landskap"
för de riktigt små barnen, matställe m.m.
Sonen i egen hög person!
*
Den här banan var liten och snabb!
Jag tyckte de var riktigt roliga, men har inte uthålligheten som barn.
Men det var ett riktigt bra ställe.
*
Nästa gång blir det avslutningsknorr på resan.
Vi ses!
Weissenhäuser Strand del 1
Förra året åkte familjen på en mycket trevlig kortsemester under höstlovet.
Vi gillade det så pass att vi gjorde om det i år, fast med ny destination.
Vi bodde i en bungalow i Weissenhäuser Strand med ett äventyrsbad, samt en hel mängd andra aktiviteter.
Orten heter faktiskt så och ligger ca 40 minuters bilresa från Puttgarden.
Vi bor gärna så här istället för hotell. Man sköter sig själv, passar inga tider och
- framförallt - hela familjen har lite mer yta att vara på.
Denna gång hade Sonen med sig en kompis.
Det funkade fint!
Sonen och kompisen A ville gärna se pansarvagnar, så vi gjorde en utflykt till Münster.
Man blir rätt imponerad av deras kunskaper, men eftersom intresset inte ligger på samma nivå
som hos dem, blev det fullt i inkorgen efter ett tag :-).
Men visst kan stället rekommenderas om man har intresse för dylika plåtvidunder.
Dock fastnade den här:
Och detta endast på grund av att "Oddball" (en ung Donald Sutherland) kör omkring i en sådan.
- No negative vibes! är en stående replik från honom.
*
Efter detta besök behövde vi lunch.
Lüneburg var en trevlig bekantskap (trots att det var söndag och vi fick nöja oss med att fönstershoppa)...
Många fina byggnader, som Handelskammaren t ex.
Icke att förglömma de otaliga Bagerierna och Konditorierna.
*
Visst blev det lite shoppat.
Ska visa det oxå.
Hej så länge!
